Eller är man bara för dum för att ge upp!
Igår fanns en dag som hängde på kanten av att ge upp.
Min styrka är nog min envishet,min nyfikenhet och aptit på livet ( även om den aptit har ersatts av en molande tomhet och längtan.Längtan efter livet.)
Styrkan som går förlorad ,får jag igen av oftast oväntade utsträckta händer som ger av en enorm osjälviskhet.
Dessa människor är jag evigt tacksam.
När jag gråter,så gråter jag inte för att jag tycker synd om mig själv.
Jag gråter för att jag saknar livet.
Det gör jag med, men någon dag ska vi hitta tillbaka dit <3
SvaraRadera