torsdag 30 december 2010

Nyår

I morgon är dagen som dom flesta verkar älska, dagen då det nya året tar slut.

Men jag vill inte fira nyår alls,vill helst av allt ligga ner krupen i soffan, pilla mig i naveln och titta på en film med filten uppdragen till hakan.

För mig är Nyåret fyllt av krav och förväntningar. Du ska HA roligt, tycka det är mysigt .Helst tävla med alla andra vem som har det bästa firandet.

Men ärligt hur brukar det sluta !
Människor blir för fulla,raketerna bara pyser till som ett gammalt tomte bloss man skålar och lovar en massa nyårslöften som man aldrig håller.

Så ska jag fira nyår i morgon......nja fira ?
Jag ska äta en enkel middag med vänner,skåla i Pepsi Max.Skjuta upp några raketer med barnen innan kl 21.
Hålla mig långt bort från nyårs löften och förmodligen sommna innan tolvslaget.

En bojkott light av nyår.
Kram

onsdag 29 december 2010

Tröttheten

Nu kom den ....... en förlamande trötthet.
Den är lömsk, den slår till när du minst anar.

Jag orkar knappt röra mig ,armar och ben blir mjölksyre fyllda.Lederna värker särskilt fingrar ,armbåge och knä samt fotleder.
Man förvandlas till hundra år på en finger knäppning.

Hjärnan orkar inte fungera .

Det enda jag vill är att dagen ska ta slut,men än är det många timmar kvar av den.

Den spenderas i tystnad för jag orkar inte prata.

Kram

Ensamhet

Ensamheten !
Den kryper in i själen med enorm kraft men bara ibland.

Jag har just nu valt mkt ensamhet för det hjälper mig att läka ,för mycket ljud och intryck får min hjärna att "svälla" iaf känns det så.Det blir ett enormt tryck på insidan av skallbenet av alla intryck.
Jag tappar talet,sluddrar och pratar osammanhängande.

.
En film med mkt action kan jag stänga av, men jag kan ju inte be människor att ändra sitt beteende eller be dom vara tysta för att jag inte kan hantera det.

Det är fruktansvärt sorgligt att behöva tacka nej till sociala sammanhang som en fest, en fika med fler än 3 personer,ett resturang besök.Osv.
Jag måste tänka en extra ggn på hur mycket folk blir det, kan jag gå undan ,känner jag människorna där som förstår varför jag blir likblek ,stirrar rakt fram för att fokusera för att allt snurrar på i en rasande fart.
Jag blir aggresiv , irriterad  och helt olik mig själv när jag får ett stress påslag, därför måste jag ofta välja ensamhet för att inte skada min kropp för mkt.
Stressen som bildas i min kropp gör skador, dom vill inte jag ha.

Det finns människor som inte kan eller vill acceptera att jag säger nej,detta beslutet handlar inte ett dugg om er utan om mig.
Ett beslut jag måste fatta för min egen skull.
Min hälsa!!
Så ni som blir arga och sura för att jag säger nej, ta ett kliv tillbaka.
Fundera varför ni blir arga ?
Detta nej handlar bara om att jag inte fixar att komma/delta.
 Inte om er.

Kram

tisdag 28 december 2010

Styrka?

Vad räknas som styrka?
Eller är man bara för dum för att ge upp!

Igår fanns en dag som hängde på kanten av att ge upp.
Min styrka är nog min envishet,min nyfikenhet och aptit på livet ( även om den aptit har ersatts av en molande tomhet och längtan.Längtan efter livet.)

Styrkan som går förlorad ,får jag igen av oftast oväntade utsträckta händer som ger av en enorm osjälviskhet.
Dessa människor är jag evigt tacksam.

När jag gråter,så gråter jag inte för att jag tycker synd om mig själv.
Jag gråter för att jag saknar livet.

Kram

Syptom eller Nödbroms?

I dag tänkte jag faktiskt skriva om nåt såååååå tråkigt som symptom.
För dom finns innan man blir utbränd men dom såg och kände inte jag......jo kankse dom korta svimnings anfallen  men inte annars.

När jag blev indragen in i vårdkarusellen fick jag mig ett Rehab team som skulle utreda mig .
Vilken omfattning min sjukdom hade.

Så bland det första jag fick göra var att fylla i en smärt karta, innan så frågade hon mig om jag hade ont eller besvär av nåt.
Nja sa jag ont i nacken men det har jag alltid haft.
Så jag började fylla i frågor med varierade slags smärtor o symtom osv.
Kvinnan tog det i fyllda pappret och sa..... ja du ,inga problem sa du?
Du har nämligen fyllt i att du har 48 olika smärtproblem av 50.
Jag var så van att leva med detta att det inte slog mig förrän jag fick direkta frågor om det.

Så nu när jag lever i det kan jag berätta vad som har hänt:
Stora sömnsvårigheter
Medel/svår depression
Tappad aptit(allt smakade salt eller metall)
Tappad koncentration
Förlorad livslust
Förlorad Empati(om mina barn slår sig blir jag irriterad och arg och tycker dom är jobbiga ,kan inte trösta)

STOR minnes förlust, det ska jag förklara lite mer om.
Kan köra bil och minns inte vart jag var på väg eller kom ifrån, glömmer vad saker heter och kan kalla en lampa för gräsklippare osv.Prata om en sak och tappa tråden mitt i och har INGEN aning om vad jag pratade om.
Frågar nån när mina barn är födda så har det hänt att jag inte vet.

Sen kan jag inte läsa för att jag inte minns vad det står,eller för mkt action på film klarar inte min hjärna av.
Kan inte gå på fest,affärer eller ställen med mkt folk.Då stänger min kropp av och alla biverkningar kommer.
Mkt kroppsliga symptom som värk, tinnitus,ont  i hjärtat osv.

Sånt är mitt liv just nu, ibland försöker jag vara "normal" men det blir på bekostning av mig själv och innebär sängliggande i ett par dagar.
Dom som känner mig ser inte det här........har ett Happy Face.
En deppreimerad och utbränd är en väldigt bra skådis för att överleva sig själv.
Kram

måndag 27 december 2010

Mitt liv i ett nötskal

Hur förklarar man för nån att man är kaputt?

Utbränd är ett alltför vanligt ord man slänger ut sig, ungefär fan vad jag är trött.Har jobbat så mkt är nog utbränd.

Tanken att detta skulle hända mig, den tanken existerade aldrig.Har jag förstått det ännu.......hm ja men kanske inte fullt ut.
Blir lika förvånad varje ggn kroppen strejkar.

Märkte mina nära och kära vart jag var på väg NEJ!!
Det var min chef som förbjöd mig att jobba mer, han visste vart jag var på väg.PÅ väg mot avgrunden det svartaste av svarta.
Där har jag varit och vänt ett antal ggr än har nog inte varit sista ggn.

Arg.....fruktansvärt arg på mig själv att jag låtit mig hamna i detta. Men nu kan jag inte göra mer än att försöka acceptera min sjukdom...jo för det är det en sjukdom
Nu rynkar nog endel på pannan....hehehe
Min kropp och hjärna har lagt av det för med sig massor av följder på kroppen . Men det pratar vi om en annan dag, för det är ett jävligt tråkigt kapitel i mitt liv.

Så nu undrar ni kanske hur länge jag varit sjuk, det kan jag inte svara på men jag har varit sjukskriven i ett år.
Men förmodligen höll min kropp och bråkade med stress och annat elände i många år innan det sa pang.

Så vem är jag då ????
En utbränd 34 åring som vill en enda sak vakna en morgon och kunna orka en hel dag.

God natt