Diabetes

Alfred min son på 7 år har diabetes,han fick det när han var 4 ½ år.
Hur reagerar man när ens barn får en livslång/livshotande sjukdom.

Jag tror att jag gick in på autopilot,någonstans inne visste jag att det inte stod rätt till.Började googla och kolla alla symptom som fanns.
Min sambo har en arbets kompis vars barn oxå har diabetes,vi fick komma upp dagen efter jag google forskat och ta hans blod socker.....mätaren visade HI.Ej mätbart blodsocker värde
Jag blev iskall sen kokhet omvartannat.Samtidigt skulle man inte börja gråta ,behålla lugnet....lättare sagt än gjort....tårarna smög sig på fast man inte ville.
När vi kom hem den kvällen fick man ringa barn akuten ,det var bara att packa väska,fixa barnvakt till lillebror och sätta sig i bilen till Jönköpings barn akut.
Där hände allt i en rasande fart...vi fick ett rum.Alfred blev kopplad till 2 st droppslangar.
1 med vanligt dropp och en med insulin rakt in i blodet.

Ett normalt blodsocker värde är mellan 4-7. Alfred hade ett socker värde på 44,4 när vi kom till sjukhuset
Hade jag inte börjat forska så hade det resulterat i svimmning värsta fall koma.

Vi blev inlagda på sjukhus i 2½ vecka. Han besöker sitt diabetes team var 3:emånad.

Nu i helgen har Alfred konstant högt blodsocker.Vi har fått överdosera insulin ,täta blodsocker kontroller men inget verkar hjälpa.Det kan vara en infektion i kroppen som inte vill bryta ut.
Men man måste få ner sockret för att inte skada kroppen.
Men min son är den duktigaste som finns och får ofta beröm av oss och andra vuxna runt honom.
Kram

Lever Prov

Har idag tagit ett lever prov.

Varför!
Jo äter en antidepp medicin som kan ge lever påverkan.

Jag är lite av en piller motståndare, gillar sk alternativ medicin.Men när det kom till "sk" lycko piller hade jag inget annat val än att äta dom, jag var ju tvungen att välja leva eller dö.
Låter kanske drastiskt ...men jag höll på att dö, jag var tvungen att få nåt som höll mig flytande då blev det piller.
Jag började först men en medicin som heter Cymbalta: en medicin som inte ger vikt påverkan, det var och är en viktig del för mig.Men den hjälpte inte ett skit.
Så då skrev en läkare ut ett klassiskt preparat ett sk (ssri preparat) en tablett som heter Cipralex:den medicinen hjälpte till en början men den gav mig en kraftig vikt uppgång sen började allt balla ur.Jag svullnade upp på kroppen och fick celluliter på vaden osv pga svullnaden.
Så jag bytte till denna jag äter nu
Valdoxan:ett sk mirakel preparat , inga biverkningar men kan ge leverpåverkan.
Så lite blodprov och vänta och se, om den nu ger en påverkan...... vem vet kanske ännu en ny medicin .
Kram

Usel dag

Har en USEL dag!!!!!

Ledsen , arg och ont överallt.

Har varit hos sjukgymnasten, där är jag en ggn i veckan.
Hon var en av dom som fick se den ledsna Nina idag, kan inte ens prata om mig själv utan att böla.....
det är fruktansvärt pinsamt att gråta inför människor du knappt känner.
HATAR DET!!!!!

Men den glada masken , teater ansiktet går ganska snabbt att slänga på ... tex när jag skull betala i kassan.
Henne kunde jag till och med skämta med.
Fast jag helst av allt ville skrika rakt ut.

Kram

AJ !!

Vaknade nån gång i natt och kände att hela höft partiet var på väg att låsa sig i kramp.

Så jag fick smyga upp och rota fram en värktablett,under dagen kände jag jag att allt annat började ge efter.....

Så nu i kväll blev det ytterligare en värktablett innaför "kragen"
Jag får som en molande värk och stelhet i leder, inget reumatiskt men kanske kan jämföras med det.
Det är utmattnings värk....det gör ont i bäckenet, armbågar,knän,fotleder samt fingrar och handleder.

Värktabletten hjälper inte speciellt mycket,tar den mest för att lindra och hindra att det totalt låser sig.
När det blir så här så vill jag bara gråta...det blir så påtagligt.

Men jag biter ihop.

Tuff kaka dettta här.
Kram

Pyjamas dag

I dag har jag en pyjamas dag....... såååååå skönt.

Jag strosar omkring dricker kaffe och pillar lite med alla foton som ligger på vänt i datorn.

Att fota är det bästa jag vet, strävar hela tiden för att bli bättre, en stor frustration är bara att jag har en stor inlärnings svårighet just nu.Men den proppen släpper väll.....nån ggn...hahaha
Jag vill försöka förmedla det jag ser i mina ögon till ett foto, ibland lyckas det ibland inte.....

Är tacksam för alla som jag får fota, för modeller kan man inte få för mkt av, älskar att fota människor och detaljer.

Har en önskan att kunna bli så pass frisk att jag kan delta i Fotografiskas foto kurs, så jag får en stabilare foto grund, är ju självlärd.
Kram

Dom kallar mig för ?

Kärt barn har många namn ....eller vad brukar man säga.

Vad folk har kallat mig sen jag blev sjuk !
Jo då en hel del.......men det har sagt bakom min rygg.Men  det som göms i snö kommer fram i tö.
Dom som snackat har varit människor som jag haft stor tillit för, dom som legat nära mitt hjärta.
Jag har kallats för psyksjuk ,ha fel på nerverna osv.

Men nu så ska tala om att sjuk i sinnet är jag inte....problem med nerverna har jag inte.

Det jag har är ett enormt skört psyke som inte klarar påfrestningar som andra klarar, jag ska undvika konflikter,inte ta några stora beslut själv.

Jag  har en psykolog som är inkluderat i mitt rehab team, henne har jag träffat en ggn/vecka i över ett år.
Men det vi gör är en KBT terapi som ska få mig att ändra livs beteende för att komma ur stress.

Sinnet har jag i behåll, det är bara min hjärna som är överkokt och tagit resten med sig i grytan.

Kram

Urk på burk

Nytt år !
Hur känns det ?

För mig känns det enormt jobbigt, det känns som mitt liv svischar förbi mig och jag står bara och tittar på.
Jag har en ständig känsla av att befinna mig i en luftbubbla, jag sitter i denna bubbla och ser livet pasera förbi utan att kunna delta.
Jag ser alla andra skratta, leva och njuta.......men jag sitter i min bubbla och bara väntar.

Väntan är nästan det ända jag kan göra för att bli bättre, skyndar jag på det så backar jag flera steg bakåt.Tro mig...jag har prövat mååååååååånga gånger.

Just  vid ledighets tider är livet extra tufft, mina egna rutiner jag bygger upp på veckodagarna försvinner.
Jag blir sämre vid ledigheter när alla i familjen är hemma.
Det är hemskt , ångestframkallande men sanning när jag säger att jag längtar till vardagen och min tysta ensamhet.

På måndag börjar verkligheten igen ....dax att jobba med sig själv med oftast 3 rehab besök inbokade/ vecka.
Kram